N

R

hofklubbor
49
Yngve
Palmqvist

Kattmjuke Yppe var inte bara en fenomenal målvakt, han var samtidigt en artist på bandyisen. Yppe gjorde målvaktsjobbet till en skön konst.

Redan som 20-åring fick Yppe vintern 1951 sitt stora genombrott. Då gick allting på räls, precis som de tåg han jobbade på. När säsongen summerades hade han blivit svensk mästare med Bollnäs och samtidigt tagit plats som A-landslagsmålvakt mot Finland. I den positionen blev han kvar till och med 1963 – med några färre undantag.

Hans meriter är imponerande: OS-vinnare 1952, VM-silver 1961, VM-brons 1957, 1963, SM-guld 1951 (Bollnäs), SM-silver 1957 (Hammarby) och 1962 (Sirius).

”Yppe” en historisk målvakt
Claes-G Bengtsson

|

Döpt till Yngve är ”Yppe” det naturliga smeknamnet. Men i Yngve Palmqvists fall är det lika naturligt att Yngve blev ”Yppe” på grund av hans ypperliga insatser i bandymålet.
Kattmjuke Yppe var inte bara en fenomenal målvakt, han var samtidigt en artist på bandyisen. Yppe gjorde målvaktsjobbet till en skön konst.

Född i Söderhamn var bandy det självklara valet av idrott. Karriären inleddes i Broberg, där han vintern 1949 tog en ordinarie plats i målet efter legendariske Karl-Erik ”Knallen” Jansson. 1950 flyttade Yppe till järnvägsmetropolen Bollnäs, där han började en utbildning till lokbiträde samtidigt som han vaktade Bollnäs-Giffarnas mål. Där blev han kvar i sju vintrar (1950-55 och 1959).

SM-guld och landslagsmålvakt

Redan som 20-åring fick Yppe vintern 1951 sitt stora genombrott. Då gick allting på räls, precis som de tåg han jobbade på. När säsongen summerades hade han blivit svensk mästare med Bollnäs och samtidigt tagit plats som A-landslagsmålvakt mot Finland. I den positionen blev han kvar till och med 1963 – med några färre undantag.

SM-finalen mot Örebro på Stadion är en klassiker. 27 000 åskådare var på plats innanför Stadionmurarna, medan 6 000 som inte fick plats befann sig utanför och där följde matchen via publikens jubel. Örebro ledde med 2-0 efter 57 minuter, men Bollnäs vände och vann med 3-2, segermålet inskjutet två minuter före full tid av Per-Olof Andersson.

Matchen hade tre stora profiler:
· Olle Sääw, som gjorde Örebros båda mål.
· Nisse Wikman, trollgubbe i Bollnäs, som utsågs till matchens ”smokinglirare” samt
· Yppe Palmqvist som imponerade med flera svettiga räddningar och höll Bollnäs kvar i matchen när Örebro var på jakt efter ett tredje mål.

Elegante ”Yppe” hjälpte ”Snoddas”

Inför SM-finalen i Stockholm skrudades hela Bollnäslaget i kostym, skjorta och slips. Vid samlingen på Bollnäs Central hade alla spelare de nya kläderna på sig. Utom bohemen ”Snoddas”, som året därpå skulle bli riksbekant som sångare. Han hade den nya vita skjortan uppknäppt i halsen och saknade slipsen. Varför?
”Jo”, svarade Snoddas, ”jag har aldrig haft en slips på mig tidigare och vet inte hur man knyter den”.
Men det löste sig innan tåget lämnade perrongen. ”Yngve Palmqvist, den unge elegante målvakten hjälpte mig”, berättar Snoddas i sin egen bok (1952). Den konsten kunde Yppe.

Det var inte ovanligt att Yppe ställde upp till match iklädd skjorta och slips under matchtröjan. Så gjorde många spelare förr, det kan vi se på äldre lagbilder. Match innebar fest och skall man vara finklädd!

I landskampen mot Finland som också spelades på Stadion, veckan före SM-finalen, stod Yppe oberörd i ”kulregnet” och bidrog till att Sverige vann med 4-2. Han var på väg att utses till matchens lirare, då ett finskt långskott oturligt slank förbi hans handskar och i mål på den ojämna isen. Då gick priset, Kabompokalen, istället till Georg ”Jojje” Gustafsson, centern.

Olympisk mästare

1952 blev Yppe historisk då han förste och hittills ende svenske bandymålvakt blev olympisk mästare. Bandy var uppvisningssport vid vinter-OS i Oslo och Sverige vann turneringen. Låt vara föga ärorikt efter förlust mot Norge, 1-2, den första i historien. Men 4-0 mot Finland säkrade segern på målskillnad. I den matchen var Yppe omutlig och väl värd sin medalj (som var av papp, ett diplom).

Succé i Moskva

1954 återupptogs förbindelserna med den ryska bandyn, dåvarande Sovjet, efter ett uppehåll sen 1907. Då inbjöd ryssarna de nordiska länderna till en turnering i Moskva, som kom att betraktas som ett inofficiellt VM. Avslutningsmatchen spelades på Dynamos bandystadion inför 12 000 åskådare mellan Sovjet och Sverige. Den var helt avgörande, men Sverige behövde en seger efter att ha spelat oavgjort mot Finland. Självklart stod Yppe Palmqvist med elegant keps i det svenska målet. Men matchen började olyckligt för honom. Den ryske högeryttern Martinov fick träff på en hörna. Yppe var på väg att greppa bollen, när han snubblade omkull och fick se bollen gå i mål. 1-0 till Sovjet. Efteråt förklarade Yppe fadäsen: ”Jag hade knutit ena skridskon för dåligt och snubblade på skridskosnöret”.

Men Sverige kom igen. Yppe spikade igen sitt mål efter fadäsen med kängsnöret. Han kastade sig oförskräckt framför de anstormande ryska spelarna, som spelade med längre och tyngre klubbor än de svenska. Sverige vann med 2-1 och segrade därmed i turneringen. Yppes kollega i det ryska målet, Anatolij Melnikov, chockade de svenska spelarna med att boxa bort höjdbollarna. Men det var en taktik som Yppe aldrig anammade. Han fortsatte att greppa bollarna, oftast med en hand.

Vår förste VM-målvakt

Yppe deltog i tre VM-turneringar. I premiären i Finland 1957 gjorde han återigen en stormatch mot Sovjet. Matchen slutade 2-2 och ryssarnas båda mål kom på frislag. De övriga skotten tog Yppe hand om. Efteråt fick han beröm av den ryske överledaren Kanonikov: ”Mot en så skicklig målvakt som Palmqvist märktes det inte att vi hade de bästa skyttarna”, berömde han.

Yppe greppade de hårdaste projektilerna från kanonskyttar som Durakov och ”bandykejsaren” Jevgenij Papugin. Men Sverige fick bara brons efter förlust mot Finland.
Vid VM i Norge 1961 delade Yppe och hans kompis Sigge Parling, Sirius, på jobbet. Yppe spelade mot Norge i en turnering där Sverige fick silver.

Hemma-VM 1963 blev en besvikelse. I premiären mot Norge fick Yppe uppleva sin största seger i landslaget, 12-0. Men efter 0-1 mot Finland och 0-8 på Sovjet på Stadion blev det bara en bronsmedalj. Matchen mot ryssarna blev Yppes 29:e och sista i landslaget.

Alltid lika roligt

1956 flyttade Yppe till Stockholm för att studera till ingenjör. Han bytte då Bollnäs till spel i Hammarby, där han stannade i fem vintrar, 1956-61, 1959 gjorde han en kort comeback i Bollnäs. 1957 bidrog han till att Hammarby kvalificerade sig för sin första SM-final. Men i en av tidernas snöigaste finaler fick Örebro revansch på Yppe och vann med 2-1.

Via hustrun Ingrid berättar Yppe, idag 91 år, att det alltid var lika roligt att stå i mål. Han trivdes i ”kulregnet”. Han har svårt att bedöma vilken som var hans bästa match i karriären. Men vi hjälper honom. Där finns självfallet SM-finalen 1951 och matchen mot Sovjet i Moskva 1954. Men frågan är om inte Yppes avskedsmatch i Hammarby tar priset. Den spelades den 5 februari 1961 borta mot Lesjöfors. Hammarby behövde vinna för att hänga kvar i allsvenskan, då högsta serien. Hammarby tog en tidig ledning. Det blev matchens enda mål. Men det saknades inte chanser. Lesjöfors forcerade våldsamt på slutet, men Yppe storspelade. Han tog allt. Och lite till! 1-0 och Hammarby hängde kvar. Sen tackades Yppe för sig och drog till Uppsala och Sirius. Han avslutade sen karriären i IFK Stockholm.

Yppe var en artist

Att uppleva Yngve Palmqvists målvaktsspel var en fröjd. Han var en ekvilibrist på skridskorna, rörde sig som en konståkare inom sitt eget målområde. Han levde sig in i spelet, slängde sig som en panter och fångade de glödhetaste projektiler, gärna med en hand. Han hade en mjukhet i sina rörelser som en katt, men så tränade han också gymnastik regelbundet. Målvaktsjobbet är idag helt annorlunda än på Yppes tid.

Dagens målvakter liknar närmast rymdfarare med sina breda benskydd, stora handskar och gallerförsedda hjälmar. Yppe uppträdde alltid med en keps på huvudet, en ylletröja, smala benskydd och tunna handskar, jämförda med dagens. En artist som Yppe får vi aldrig mer uppleva i bandymålet.

Nr 49 i Hall of Fame

INVALD: 2021
FÖDD: 3 juni 1929.
YRKE: Lokbiträde, ingenjör.
POSITION: Målvakt.
KLUBBAR: Brobergs IF 1944-49, Bollnäs GIF 1950-55, 1959, Hammarby IF 1956-58, 1960-61, IK Sirius 1962-63, IFK Stockholm 1964-65.
MODERKLUBB: Brobergs IF.
LANDSKAMPER: 29 A-landskamper 1951-63.
MERITER: OS-vinnare 1952, VM-silver 1961, VM-brons 1957, 1963, SM-guld 1951 (Bollnäs), SM-silver 1957 (Hammarby) och 1962 (Sirius).
STOR GRABB nr 88.
ÖVRIGT: Spelade 131 allsvenska matcher i rad 1949-64 för Broberg, Bollnäs, Hammarby, Sirius och IFK Stockholm. Klubbmästare i tennis i Bollnäs TK och Hellas i Stockholm. Elitgymnast. De bästa skyttar han stötte på i karriären var Ivan Lundström i Broberg, Leif Fredblad, Hammarby och den ryske ”bandykejsaren” Jevgenij Papugin.