Brallorna, sydda av samma sömmerska som sytt tröjan, hängde med i 20 vintrar. Liksom benskydden. Däremot var ”Sleven” en rackare på att slita ut skridskor. Sett ur hans eget perspektiv. ”Under min karriär använde jag tre par skridskor”, berättade ”Sleven” i sin självbiografi.  Då skall tilläggas att karriären varade i 25 år, hans bok heter ”25 år i bandyburen”, och omfattade sammanlagt 277 matcher. ”Sleven” bokförde allt.

Han erkänner i boken att han var skrockfull. Och skriver:
”Hemligheten med mina framgångar i bandyburen låg just i dessa älskade paltor, som jag inte ville undvara i en enda match”.
I fyra matcher tvingades Sleven spela utan sin berömda skolmössa. En gång i Oslo då hela lagat måste uppträda i samma huvudbonad, en annan gång i en match mot Hammarby då det var så kallt, att ”Sleven” måste spela i en mössa med öronlappar.

Den berömda tröjan fick aldrig tvättas under säsongen. Men det hände en gång, när ”Slevens” fru fann tröjan alltför smutsig. När ”Sleven” på matchdagen fann sin tröja nytvättad och upphängd på ett klädstreck, blev han stel av skräck: ”Nu blir jag skadad i matchen”, var hans kommentar till hustrun, som bara skrattade åt makens vidskeplighet.
Hur det gick i matchen?
Jo, ”Sleven” skadades för första gången i sin karriär och missade landskampen mot Finland (1931). Så snacka om magisk tröja!

Spel i tre lag samtidigt

Karriären inleddes på Fyrisåns is. 1909 öppnades Studenternas skridskobana och då fick ”Sleven” sina första bandyskridskor. 1911 upptäcktes hans målvaktstalang. Uppsala-Kamraterna hade träning, men det var dåligt väder och bara några få spelare var närvarande. ”Sleven”, självklart på plats på skridskobanan, ombads att hoppa in i målet för att det skulle kunna bli tvåmåls-spel. Han lyckades så bra att han direkt blev ordinarie målvakt i Bollklubben 1911, liktydigt med IFK Uppsalas B-lag. Här inleddes en målvaktsbana som skulle vara i 25 vintrar.

Samtidigt var ”Sleven”, som 12-åring!, också målvakt i Sirius A-lag och han spelade dessutom högerytter i Sirius juniorlag. Kamraternas starke man Sune Almkvist förbjöd snart trippelspelet och ”Sleven” tvingades välja. Han valde Uppsala-Kamraterna.
Efter några vintrar i Bollklubben blev ”Sleven” 1914 ordinarie målvakt i IFK Uppsala. Det blev seger i debutmatchen mot IFK Strängnäs med 5-1. Där kom ”Sleven” att stå kvar till 1935. Och snacka om att han trivdes i sitt mål. ”Sleven” är den färgstarkaste målvakt som någonsin stått i en bandybur - Bosse Nilsson i Skutskär får ursäkta!

Fångade och tillverkade bollar

Den nutida generationen kan ha svårt att ta till sig en idrottsman, som aldrig bytte utrustning och vägrade att tvätta sina kläder. Begreppet kuf ligger nära till hands.
Men i en tid då bandy var vår största lagsport vintertid, ishockey existerade knappt, kom ”Sleven” att bli en legend. Han var utan tvekan större än den sport han själv utövade. Smeknamnet ”Sleven” kom att bli liktydigt med en fenomenal bandymålvakt - precis som spanjoren Zamora blev det i fotboll. Och han var länge ett begrepp för hela bandysporten. Först som målvakt och efter karriären som fabrikör för tillverkning av bandybollar och klubbor. I en tid utan TV, agenter och PR-begrepp stack ”Sleven” ut. Han var en särling med sin udda utrustning. Men klädseln var ingen genväg till ära och berömmelse. ”Sleven” gjorde bara det han skulle i sitt mål.

Trots en med åren alltför liten skolmössa på skallen och ett par slitna benskydd höll han målet fritt från påhälsning, fångade elegant de glödhetaste projektiler med en hand, slängde sig i dödsförakt framför anstormande spelare och sparkade ut de farligaste bollar till höger och vänster, trots att det sved rejält i benen under det han kallade benskydd.

Riskabel träningsmetod

”Sleven” älskade att träna. Här var han en innovatör. Han gick sändigt med en gummiboll i fickan. Så fort tillfälle gavs studsade han bollen i marken eller mot en vägg och fångade den på återstudsen. ”Slevens” pappa hade speceriaffär och utanför affären praktiserade ”Sleven” en träningsmetod, som pappa inte kände till och som väl knappast var att uppmuntra. Han skriver själv i sin bok:

”Jag brukade ställa mig framför ett fönster och låta mina kamrater kasta en bandyboll med all kraft mot mig. Det hände aldrig att bollen passerade mig och gick in i rutan. Jo, en gång hade jag av någon anledning ilsknat till på en grabb, och när han kastade lät jag bollen slinka mellan fingrarna och fortsätta in genom både ytter- och innerfönster”.
Det framgår inte vad pappa sade och vem som fick pröjsa…

Svensk mästare som 16-åring

Som 16-åring 1915 spelade Sleven sin första SM-final. Han höll nollan när Uppsala besegrade AIK med 2-0 på Stadion. 18 år senare, 1933, vann han sin sjunde final, då ett pånytt-fött Uppsala besegrade Karlstads-Göta med hela 11-1. För den insatsen belönades ”Sleven” med Dagbladsguldet. ”Sleven” vann sammanlagt sju SM-guld i nio finaler mellan 1915-34.

”Sleven” slutade sina dar som bandyåskådare. Han avled hastigt 1950 under en match mellan Forsbacka och Sandviken.