1907 blev storebror Nils svensk mästare när IFK Uppsala vann den första SM-finalen över IFK Gävle med 4–1. 1910 fick Nils sällskap av lillebror Seth. Uppsalakamraterna spelade sin andra SM-final och på högeryttern skrinnade 17-årige Seth Howander, den dittills yngste finalisten. Uppsala vann över IFK Stockholm med 2–0 och ”Settan”, som han allmänt kallades, fick beröm av ”de stora farbröderna” Sune Almkvist, Hans Lindman och storebror Nils, som spelade centerhalv.
I finalerna 1911 och 1912 ersattes Seth av en annan Howander-broder Jim, dryga året äldre. 1913 gjorde ”Settan” finalcomeback, nu som målvakt mot AIK! Situationen var den här: I finalerna 1910, 1911 och 1912 hade Emil ”Emma” Wennberg vaktat Uppsalamålet (vinst i alla, delad 1912). ”Emma” var vår förste stormålvakt, greppsäker och reflexsnabb.
Han släppte bara in ett mål på de tre finalmatcherna. Men 1913 lade ”Emma” av. Vem skulle nu vakta Uppsalamålet? I juniorlaget fanns det en lovande målvakt som kallades ”Sleven” (Sven Säfwenberg, den blivande stormålvakten), men han bedömdes som 15-åring vara för ung. Valet föll i stället på ”Settan”, en humörspelare, som kunde spela överallt.
Satsningen på ”Settan” visade sig vara riktig. Uppsala vann med 2–1 efter en stormatch av den nye målvakten. Så här beskrivs hans insats i ”Boken om Bandy” (1948) i ett dåtida referat: ”Han (Seth) kom i fullkomlig trance i målet och utvidgade sitt arbetsområde till hela kortsidan mellan de två hörnflaggorna. Han gjorde utrusningar som en galning, kastade sig över allt och alla, dök som en besatt, tog varenda boll. AIK-arna trodde sig ha att göra med en övernaturlig varelse”.
7 SM-guld
”Settan” kom att spela ytterligare sju SM-finaler (varav ett omspel). Men något mer jobb i målet blev det inte. Han flyttades upp som halvback (1915) , därefter spelade han tuff högerback (1916, 1918, 1919, 1920, 1921) ”Settans” finalkarriär kan summeras så här:
1910: 2–0 mot IFK Stockholm, högerytter
1913: 2–1 mot AIK, målvakt, första Stadionfinalen
1915: 2–0 mot AIK, högerhalv
1916: 3–2 mot Djurgården, högerback
1918: 2–2 mot Sirius, högerback Stadion, 4-1 i omspel på Studenternas, högerback
1919: 8–2 mot IK Göta, högerback
1920: 3–2 mot IF Linnéa, högerback, på tidernas sämsta finalis på Stadion med vägbockar utplacerade där det var isfritt!
1921: 2–2 mot Sirius på Studenternas, högerback, skadad 2-5 i omspel på Stadion. Kunde ej medverka.
Han kunde spela överallt
Officiella landskamper i bandy kom igång 1919. Och fram till 1927 handlade det bara om matcher mot Finland. Premiären ägde rum den 23 februari 1919 i Helsingfors och det svenska laget bestod av sex spelare från IFK Uppsala. Högerback i laget spelade Seth Howander. Det började bra, Sverige tog ledningen genom Bertil Reuter från Västerås SK, men sen tog det roliga slut. ”Settan” skadades och Finland vann med 4–1. ”Settan” medverkade i ytterligare två finnkamper och då gick det bättre. Båda spelades på Stockholms Stadion, 3-3 1920 och 5-3 1924.
Seth Howander är utan tvekan den främste allroundspelare som svensk bandy fostrat. Han blev svensk mästare som målvakt, högerback, ytterhalvback och högerytter! Den kombinationen är fortfarande oöverträffad. ”Settan” var en humörspelare, en av de skickligaste målvakter vi haft och en stenhård back. Hans argaste konkurrent var Harry Eriksson, vänsterytter i Sirius.
I ”Boken om bandy” kan vi läsa: ”De två hade många blodiga sammandrabbningar och det hände att båda blev utburna. Men de kom alltid in igen antingen nu revbenen eller näsbenet hade kvar sina gamla lägen eller icke”.
Tvåmålsskytt i premiären
Landskampen i Helsingfors 1919 var inte ”Settans” första. Den gjorde han redan 1913 mot Ryssland i Moskva. I fotboll. ”Settan” spelade center och gjorde två mål när Sverige vann med 4–1. Samma år spelade han ytterligare en landskamp, mot Ungern i Budapest, 0–2. ”Settan” tillhörde IFK Uppsala även i fotboll.
OS-debut som målvakt
1920 var det premiär för ishockey på OS-programmet - vid sommar-OS i Antwerpen! I Sverige spelades det inte ishockey på den här tiden, men ändå anmäldes ett lag, som bestod av våra bästa bandyspelare.
En trupp av 11 spelare togs ut, däribland Seth Howander som utespelare. Till målvakt utsågs Albin ”Abbe” Jansson från Järva IS. Men då ”Abbe” fick en puck i ögat under träningen i Stockholms Stadions innandömen (!), fick ”Settan” överta målvaktsjobbet, då han hade rutin från bandyn. Då OS ägde rum i slutet av april, blev det ingen isträning för det svenska laget. Konstis fanns ännu inte att tillgå i Sverige, därför fick Stadions korridorer duga. Spelarna fick lära sig reglerna och träna skott.
Premiären ägde rum mot hemmanationen Belgien. ”Settan” höll nollan när Sverige vann med 8–0. Därmed är ”Settan” unik i svensk bollspelshistoria i ytterligare ett avseende. Han är den ende som spelat med i en premiärlandskamp i två sporter - bandy och ishockey. ”Settan” vaktade kassen i ytterligare fem OS-matcher, i en delade han och ”Abbe” på jobbet. Sverige blev fyra i turneringen. Kanada segrade.