N
R

30
Ola
Fredricsson
Den lille snitsaren från nässjö med sina finurliga dragningar. Showmannen som vann 3 sM-guld med Boltic och Västerås, som gjorde 79 landskamper och tog 3 vM-guld. Utsågs till världens bäste 1993.
N
R
Den lille snitsaren från nässjö med sina finurliga dragningar. Showmannen som vann 3 sM-guld med Boltic och Västerås, som gjorde 79 landskamper och tog 3 vM-guld. Utsågs till världens bäste 1993.
|
Ola Fredricson var bara 16 år när han debuterade i Nässjö IF:s blå tröja i ett lyckat kval. Allsvenskan nästa! Man behövde inte vara någon bandyprofessor för att inse att den lille snitsaren med de korta, snabba skären, de fräcka och finurliga dragningarna och de välplacerade skotten skulle bli en stjärna. Den rappa tungan var också ett signum…
Nässjö skrev förstås kontakt med stjärnskottet. Men när klubben åkte ur högsta serien en andra gång 1987/88 skrev Ola, 20 år då, kontrakt med Boltic. Det fanns dock en hake: han hade kontrakt med Nässjö… Det var början på ett drama, eller ska vi säga fars? Nässjö vägrade godta Boltics bud för kontraktsbrottet. Bud fram och tillbaka. NIF sa nej, nej, nej. Till slut hamnade tvisten i Eksjö Tingsrätt som dömde till NIF:s fördel.
– Jag trodde att det skulle ordna sig, säger Ola idag.
Han blev bandyns första och enda ettårsfall. Ola flyttade till Karlstad. Att byta den trista järnvägsknuten Nässjö mot swinging Karlstad med danspalatset Sandgrund var för en ungkarl som att byta från moped till en Porsche.
Ola tränade med Boltic som skulle bygga ett nytt mästarlag med gamla storspelaren Stefan Karlsson som huvudtränare. Var det slutspelat för Nässjösonen? Nej, han fick spela med U 23-landslaget, sex matcher.
Och vad tror ni hände sen? Nässjö skulle kvala. Samtal till Ola. Ställer du upp för oss? Det gjorde han.
Men Ola ställde krav:
– Om jag spelar så får jag gå gratis till Boltic.
– Om jag spelar och vi går upp vill jag ha 15 000 kronor. Om vi inte går upp vill jag ha 10 000 kronor.
– Ja, ja, sa Nässjö.
Ola spelade som en gud i kvalet. Gjorde 17 av lagets 32 mål. NIF gick upp tillsammans med Kungälv.
Lottningen inför nästa säsongs premiärmatcher kunde inte ha varit mer raffinerad: Nässjö–Boltic.
Boltic vann, 6–3, Ola gjorde tre mål, en målgivande passning.
– Vi tränade stenhårt. Slalomåkaren Johan Wallner hade lagt upp ett grymt fysprogram. Dessutom tränade Niclas Johannesson och jag extra efter träningarna.
Anledningen: i VM i Finland 1991 tvingades Ola sitta mest på avbytarbänken.
– Jag hade levt på min talang men nu insåg jag att det behövdes något extra. Avbytarbänken skulle vara ett minne blott, minns Ola hur han tänkte.
Niclas och Ola körde fakirträning med betoning på benstyrka.
Se bara: Jämfotahopp i snabbt tempo över åtta häckar. Sen enbenshopp med vänster respektive höger ben över samma häckar. Sen tio jämfotahopp rakt upp med benen bakom sig. Och sen samma sak igen, i högt tempo, i 20 minuter.
– Jag tror vi körde 60 till 70 såna pass efter träningarna, minns Ola.
Ola fick ben som bar. Någon avbytarbänk blev det inte tal om i framtiden. Boltic gick till SM-final 1992 men förlorade mot Vetlanda.
Säsongen därpå blev succéartad för Ola. Vid VM i Norge, 8–0 mot Ryssland i finalen, utsågs han till världens bäste. Men hans tre mål i SM-finalen hjälpte inte, Västerås gjorde fem. Årets Man blev han ändå, 1993.
Inför säsongen 1997–98 hade Ola tröttnat på penningproblemen i Boltic. Han skrev på för Västerås.
– Jag fick ett kanonkontrakt. I VSK var allt superproffsigt, vi hade ett kanonlag, minns Ola.
Men varningsröster höjdes. Hur skulle det gå med två tuppar i samma lag, alltså Ola och Pelle Fosshaug?
– På första träningen frågade Pelle mig var jag ville ha bollen. Det var aldrig några problem.
Det gick trögt för Ola i början. Men efter nyår började det hända positiva saker. Medspelarna hade lärt sig Ola, han dem. Det räckte ända till SM-final och seger, 6–4 mot Sandviken.
Ola utsågs till Årets Man 1998 men i dag säger han:
– Det var två andra som var mer värda titeln. Pelle Fosshaug och framför allt ”Lillis” Jonsson, han var suverän hela säsongen.
På festen i Västerås dan efter finalbanketten kunde livet ha tagit slut för Ola. Han berättar:
– Ett påskägg fastnade i luftstrupen på mig. Jag var avsvimmad i sex och en halv minut. Pelle och Ted Andersson, som var ambulansförare, gjorde allt som man skulle och till slut kom ägget ut. De räddade livet på mig.
Det blev ett år till i VSK. Och ett nytt SM-guld. Sen gick färden tillbaka till Karlstad och Boltic. Men Boltic var inget storlag längre. Namnbytet till Boltic-Göta 2000 hjälpte inte. Efter säsongen 2003–04 tackade Ola för sig. Gjorde en säsong i Otterbäcken, sen var den aktiva karriären över. Trodde alla.
2007–08 var han biträdande tränare i Boltic-Göta. Inför de sista matcherna i elitserien var skadorna så många att Ola snörde på sig skridskorna. Förlust för Boltic-Göta i näst sista matchen borta mot Tillberga betydde nedflyttning. Det blev förlust och Ola sa mindre vackra saker till huvuddomaren Peter Öhrlund. Bestraffningen: nio månaders avstängning.
En showman tackade för sig. Vi applåderar fortfarande och minns hans iskonster med leenden på läpparna.
Vi använder cookies för en bättre sajtupplevelse. Läs vår integritetspolicy.