N

R

hofklubbor
39
Mats
Carlsson

Mats ”Hemliga Carlssons” skyttekonst kom som en chock för ryssarna 1981 i Chabarovsk. Ingen i det ryska landslaget visste att han på hemmaplan kallades för Dunder-Mats. Förbundskaptenen Håkan Sundin hade förbjudit Mats att skjuta i landskamperna mot Sovjet i januari.
När VM var över hade Mats gjort åtta mål,
flest av alla svenskar.

Hemliga Carlsson guldvapnet 1981
Bo Hansson

|

carlsson1

Innan det historiska guldet i Chabarovsk 1981 var Mats ”Hemliga Carlsson” i landslaget. Ryssarna hade aldrig sett honom skjuta. Om de hade haft en spion på någon allsvensk match så hade de fått se Dunder-Mats. Han var en målskytt trots placeringen som back.

Sverige träningsmatchade i januari på hemmaplan mot Sovjet. Förbundskaptenen Håkan Sundin hade förbjudit Mats att skjuta. Han skulle bli den stora överraskningen för ryssarna. Och som han blev det! 6–1 i premiärmatchen mot Sovjet, ett resultat som grundlade guldet. Mats sköt 1–0 på frislag, 5–0 på hörna. Ryssarna tittade förvånat på varandra: ”Den där svensken med nummer 2 på ryggen skulle väl inte skjuta?”

När VM var över hade Mats gjort åtta mål, flest av alla svenskar. Fyra på hörna, två på frislag, två på straffar. Han kom tvåa i skytteligan, bara Sergej Lomanov gjorde fler, 13 stycken. På nio VM-matcher under sin tid i landslaget gjorde Mats elva mål. Imponerande!

En succésäsong

Säsongen 1980-81 blev en enda succé för Dunder-Mats. Han blev svensk mästare, han gjorde 22 mål i grundserien, delad fyra i skytteligan, han gjorde 28 mål inklusive SM-slutspelet. Bara Bengt ”Pinnen” Ramström gjorde fler i Boltic, 29.

Men han var inte bara skytt utan framspelare också. Boltics tränare Curt Einarsson liknade Mats vid Frans Beckenbauer, sa:
– Ingen kan som Mats hitta rätt med långa passningar.
– Det är roligt att göra mål men det är nästan roligare att slå en målgivande passning. Det är i alla fall det jag är bäst på, sa han själv.

Mats är högerhänt. Men han höll ovanligt nog högerhanden längst ned på klubban när han sköt. När han försvarade sig skedde det med klubben i vänster hand. Bakvänt men ingen klagade…

Boltic halva landslaget

I Chabarovsk var Bolticspelarna halva landslaget, förutom Mats också Bengt Carlsson, Stefan Karlsson, Ola Johansson, ”Pinnen” Ramström och Pelle Togner. Chabarovsk var ingen ny bekantskap för Bolticspelarna. Curt Einarsson hade tagit dit laget på träningsläger två gånger före VM. Och Mats visste hur han skulle hitta Ola, ”Pinnen”, Pelle, Kjell-Göran ”Fille” Broström och senare Kjell Kruse med sina precisa passningar.

– Curt anlitade studenter på våra hemmamatcher. De fick papper och penna och fick rita hur forwards rörde sig. Jag visste hur de åkte i sina positioner. Vi sa till varandra att Curt inte tänker bandy som vi. Vi var minutiöst förberedda inför varje match.

Boltic startade ofta med att Mats namne Bengt, högerhalv, åkte upp med bollen mot mittlinjen, droppade bakåt till Mats som kom med sina korta, snabba skär – och sen kom Beckenbauer-passningarna, både korta och långa. Nej, Einarsson kallades inte för inte Bandyprofessorn. Han låg ett steg före i tanken. Mats säger också att Håkan lyssnade mycket på Curt.

En förklaring till guldet var att konditionen hade förbättrats i landslaget. Håkan Sundin tog över som förbundskapten 1977, direkt efter sin framgångsrika karriär som spelare. Cykelergometertestet 1981 visade att spelarna hade förbättrat sin kondition med 15 procent jämfört med 1979. En eloge till klubbtränarna är givetvis på plats. Bandyn hade blivit mer seriös, inte minst tack vare Curt Einarssons inställning och träningsmetoder.

Beröm för försvarsinsatsen

Guldet 1981 följdes upp med ett nytt 1983, VM avgjordes i Finland.
– Då var vi ännu bättre än 1981 (9-3 i finalen mot ryssarna). Allt stämde. Efter ett tag fick jag ett brev från Håkan som skrev att det var kul att se att jag var en duktig försvarare också… Håkan hade mest sett mig som anfallare 1981.

Efter sitt sjunde SM-guld 1985 slutade Mats.
– Jag var framför allt trött på alla långresor. En säsong var jag i Ryssland fyra gånger, med Boltic och landslaget.

När Mats fyllde 62 tog han avtalspension från banken. Numera går han sällan på bandy.
– Jag såg finalen mellan Sandviken och Bollnäs 2011 (6-5 till SAIK efter förlängning). Oj, o, oj så de åkte, vilket tempo!

Annars sker kontakten med gamla klubbkamrater och andra kompisar en gång i veckan.
– Vi, eller de, samlas vid Tennishallen klockan halv tio och promenerar en timme. Jag kommer till fikat halv elva. Jag gillar inte att gå upp tidigt, säger Mats.

Nr 39 i Hall of Fame

Invald: 2018
Född: 14 januari 1953 i Eskilstuna
Klubbar: IK Viking, Hagfors, Filipstad, Boltic
Moderklubb: Viking
Allsvensk debut: 1972
SM-guld: 7
Stor grabb: Nummer 184
World Cup: 3 segrar (1981, 1982, 1983)
Europacupen: 2 segrar (1980, 1982)
Landslagsdebut: 1980
Landskamper: 26 A, 21 mål; 3 U
VM-meriter: 2 guld (1981, 1983)
Tränarkarriär: Tillfällig målvaktstränare i Boltic efter karriären i samband med ett par Bolticfinaler.
Utmärkelser: Med i världslaget 1981; utsedd till VM:s bästa försvarare 1981; Årets Man 1981
Kuriosa: Fotbollsspelare i Viking i division III; ordförande i Boltic i fyra år på 1990-talet.