Så undra på att KSK med Håkan Ohlsson i spetsen dominerade isarna.
– Är jag på rätt humör kan jag spela en hel dag, sa Håkan.
Håkan deltog i fem VM. Förbundskaptenen Walter Jagbrant sa att ”Han är den mest givne spelaren jag har i kedjan” (undrar vad ”Tobbe” Ek tänkte om det uttalandet).

Tackade nej till VM 1981

När Håkan skulle kröna sin bandybana med ett VM-guld tackade han nej.
Nejet betydde att landslagskarriären var över.
Han nobbade det som skulle bli det första historiska, svenska VM-guldet i Chabarovsk 1981. Sovjet hade elva raka guld. Håkan upplevde knallen i sportaffären i Vingåker.
– En kompanjon och jag hade precis öppnat affären. Jag kände att jag helt enkelt inte kunde svika honom och affären.
Det hjälpte inte att Håkan Sundin tjatade på honom. Det blev nej.
– Det spelade väl också in att jag inte precis längtade efter att åka till Sovjet igen, säger Håkan.

Han var stjärna redan som knatte. Åkte så det fräste om skridskorna och sköt som en häst som man skrev förr i tiden. Han var inte direkt mammas gosse på isen.
– Utan mitt humör hade jag inte varit någonting och jag hatade att förlora, säger han.
Domarna hade ögonen på honom.
– När vi gick ut på isen före matchen kunde domarna säga till mig att ”idag håller du käften”.
Det var ju inte precis vad jag ville höra men jag blev lugnare med åren, säger han.
Vi sitter hemma vid köksbordet i huset några kilometer utanför Vingåker. Ett nytt ridstall ska byggas på tomten. Fler hästar köpas in. Hustrun Anne Lie, välkänd hårfrisör i Vingåker, rider liksom de två döttrarna och barnbarnen. Håkan föredrar att hålla sig på marken.

Det stormade i Katrineholm

Han spelade inte KSK:s fjärde SM-final 1974, 3-0-förlust mot Falun. Då var han och bästa kompisen, kedjekamraten Peter Nilsson, i IFK Vänersborgs tröjor. Övergångarna väckte uppståndelse i Katrineholm, minst sagt.
– Vi fick ju inga jobb, det var därför vi flyttade, förklarar Håkan.
Det blev två år i Vänersborg för honom. Första året misslyckades Vänersborg i kvalet till allsvenskan, andra året tog de klivet upp.

Men då hade Håkan fått jobb i Katrineholm, pendlade till matcherna och tränade med KSK.
Alla tog för givet att han skulle skriva på för KSK inför säsongen
1977-1976 men han skrev på för lokalkonkurrenten Värmbol. Stor uppståndelse i stan och det var inga vackra KSK-ord som sades om Håkan. Han var med om att skjuta upp Värmbol i allsvenskan – sen gick han tillbaka till KSK… – Det var inför säsongen 1977-1978. Sista matchen med KSK gjorde jag 1982.
Då var storhetstiden över. Katrineholmarnas sista (?) slutspel var 1978.

”Vi höll på för länge”

– Vi gamlingar höll på för länge. Hur dålig jag än hade varit visste jag att jag skulle spela nästa match. Klubben köpte in utländska spelare och klubbkänslan försvann, säger Håkan.

Idag lockar KVBS – som laget heter efter sammanslagningen med Värmbol 2007 – runt 300-talet åskådare till matcherna på Backavallen. Någon hall finns inte i sikte. Det har Katrineholms starke man, kommunalrådet Göran Dahlström (S), bestämt. Trots att han som 24-åring var allsvenskans yngste tränare 1978 – i KSK.
– Det är trist på Backavallen numera, säger Håkan, som sällan ses på matcherna.

Han är pessimistisk inför Katrineholm Värmbols Bandy Sällskaps framtid.
– Klubben borde återta namnet KSK, säger Håkan om sin gamla klubb som firade 100 år vintern 2019.
Så blir det nog inte. Det finns fortfarande för många värmbolshjärtan i stan.