N

R

hofklubbor
31
Arne
Argus

En av svensk bandys stora, utan att spela. Signaturen ”Acke” började som sportjournalist
i Småland, slutade som tidningsdirektör i Linköping. 1964 blev han ordförande i Svenska Bandyförbundet. Med outsinlig energi var han med ”överallt”. Hans betydelse som författare av bandyböcker är stor. Han såg 60 SM-finaler, förmodligen svenskt rekord.

Arne Argus långa klassresa 
Göran Söderlund

|

argus

Arne Argus gjorde en klassresa. Han var en evighetsmaskin. Mer än förtjust i siffror och fakta. Jag såg hans arbetsinsats på nära håll när jag jobbade på sporten på Smålands-Tidningen i Eksjö ett år i slutet av 1960-talet. Argus är invald som nr 31 i bandyns Hall of Fame.

 ”Acke” var hans signatur när han skrev sina bandykrönikor. På Smålands-Tidningen var han under 30 år redaktionschef och verkställande direktör för Smålands-Tidningen, Smålands Dagblad (Nässjö), Tranås Tidning och Vetlanda-Posten. 1976 tog han hissen uppåt. Argus blev en framgångsrik vd för Östgöta-Correspondenten i Linköping till 1990 då han pensionerade sig.
Det betydde inte att han slutade jobba. Samma år som han lämnade vd-stolen blev han projektledare för Correns nya teknik-och pressanläggning, därefter projektansvarig för museet Hylands Hörna i Tranås. Och skrev han böcker om bandy, om Nässjö IF, om Smålands Idrottsförbund med mera, med mera.

Första boken om ”Nicke”

Hans första bandybok var Bandy i bollen. Nils ”Nicke Bergström, Nässjös stora stjärna stod som författare, men det var Acke som skrev. Den kom ut 1957. Jag kom ihåg med vilken förväntan jag gick till Kasche`s bokhandel i Katrineholm och köpte den för fem kronor.
Jag tycker inte att Argus har fått det beröm han har varit förtjänt av. Få har gjort så mycket för bandyn som han. Argus dog plötslig i hemmet i Linköping den 8 november 2008, en dryg månad före sin 84-årsdag, fysiskt och psykiskt obruten.

”Bandyvänner”! Det var så han började sina tal. Jag kan fortfarande höra det i huvudet. På redaktionen i Eksjö fanns det interntelefon till familjen Argus bostad ovanför redaktionen. Man slog 14 och så:
”Fjoton!”  Som ett piskrapp med småländsk röst. Jag undrar hur många timmar han sov varje natt. Inte var det många.

Såg 60 SM-finaler

Han var näst yngst i en barnskara på nio, uppväxt i en banvaktsstuga i Karsås utanför Bodafors. En renlevnadsman med en evig optimistisk livssyn. Framåt, uppåt, det var Argus, alltid i keps vintertid. Han såg 60 bandyfinaler, planerade för sin 61:a 2009 när döden slog till.

Sitt första bandyreferat skrev han som 17-åring i Smålands Dagblad. Naturligtvis om hans älskade Nässjö IF.  En av hans käraste minnen var SM-finalen 1949, Nässjö-Edsbyn. Det fanns ingen is någonstans men Argus hittade en göl utanför Eksjö, Perstorpsgölen. Det kom 14 800 åskådare, NIF vann med 7-1. Den matchen kunde han prata länge om…

1964 konfronterade Argus styrelsen i Svenska Bandyförbundet. ”Det händer för lite”, sa han.
”Vi står och faller med Gösta Ellhammar” (dåvarande ordföranden), blev svaret.
”Ja, åtminstone faller bandyn”, svarade Argus
Han fick frågan om han ville ta över.
”Ja!”

Argus satte fart på bandyn

Då började det hända saker. Argus lade sig i allt: konstisen, elljus, seriefrågor, ungdomsbandyn, dambandyn, plan-och miljöfrågor, PR-frågorna med mera. Han fanns överallt. Outtröttlig. Lämnade ingen oberörd. När han avgick 1970 blev hand hedersordförande, fattas bara.
– Han var djärv och viljestark, urstarkt i sin arbetsinsats, offensiv…. Han var långt före sin tid i sin idrottsledarroll, säger gode vännen Curt Einarsson.

Det fanns de som trodde att de skulle bli Ramlösafest på finalbanketten när Argus tog över rodret. Det var att underskatta honom. Han var klokare än så. Han blev inte älskad av alla. Argus drev på, fordrade resultat. Det gällde att hänga med… Han var envis. Men även Argus gick bet ibland. När han 1997 började skriva boken 100 Bandyfinaler saknade han domarnamnen från finalerna 1907, 08 och 09, målgörarna i 1907 års final mellan IFK Uppsala-FK Gävle, 4-1, målgörarna i finalen 1909, AIK-Djurgården 7-3. Resor till DN:s  och Upsala Nya Tidnings arkiv hjälpte inte. Det var med sorg perfektionisten Argus tvingades skriva i förordet att de uppgifterna saknades.

God vän med T.T.

Naturligtvis var han vän med Torsten Tegnér, fenomenet T.T. Han hade sommarstuga utanför Eksjö, Sola, där i dag förra golfstjärnan Pierre Fulke bor. Argus var redaktör för boken T.T. på språng. Och det var han som bildade T.T.-sällskapet 2007.

”Ackes” älsklingsplats på jorden var sommarstugan med sjötomt vid Hägerudden utanför Eksjö. Där utmanade han gärna sina gäster på badmintonmatch. Jag kan intyga att han hade vinnarskalle…

Nr 31 i Hall of Fame

INVALD: 2017
FÖDD: 21 december 1924, död 8 november 2008
YRKE: Journalist; direktör
TIDNINGAR: Smålands-Tidningen, Eksjö, Östgöta-Correspondenten, Linköping
BANDYKARRIÄR: Ordförande Svenska Bandyförbundet 1964-70; Hedersorförande i SB, president i Internationella Bandyförbundet 1978-83,ordförande i Smålands Bandyförbund i 19 år. Redaktör för Bandyboken i 18 år.
ÖVRIGA UPPDRAG: 20 år i Riksidrottsstyrelsen; elva år i TV-styrelsen.
UTMÄRKELSER: Prinsens plakett 1995; Riksidrottens vänners stipendium 2008
BÖCKER, I URVAL: Nässjö IF 1949; Smålands Idrottsförbund 50 år 1952; Bandy i bollen 1957; 100 bandyfinaler 1998; Nässjö IF 100 år 1999; Smålands Idrottsförbund 100 år 2001; Bandy i 100 år 2002; Bandy-Jubel 2005, TT på språng 2007.