Här inledde Anna-Karin, ”AKO” kallad, en finalkarriär som skulle ta slut först 22 år senare. 2004 vann hon sitt 12:e SM-guld, då som AIK-are.
Men låt oss ta det ifrån början. Med pappa Kjell som var en duktig ishockeyspelare i värmländska Kil – laget kvalade till allsvenskan 1958 – var valet av vinteraktivitet inte speciellt svårt för Anna-Karin:
”Jag började åka skridskor tillsammans med pappa redan som 3-åring, mestadels på sjöis. Som 5-åring blev jag intresserad av bandy och som 9-åring började jag spela flickbandy med Boltic”.

Samtidigt inledde Anna-Karin en tenniskarriär som med åren blev mycket imponerande. Hon spelade till sig medaljer i massor:
”Jag vann guld och silver i junior-EM (lag), guld i NM, silver i ute-SM samt ett 20-tal guld totalt i junior- och flick-SM (individuellt, dubbel, lag). Jag spelade också som proffs i WTA-touren under fem år och jag har deltagit i alla fyra Grand slam-turneringarna”.

Anna-Karins bästa minne från tennisen är en match mot världsettan Martina Navratilova i Brisbane, Australien i slutet av 80-talet. Hur det gick i matchen?
”Jag förlorade, och det var ingen sensation, men det var en upplevelse att spela mot världens bästa spelare”.
Som 23-åring slutade Anna-Karin med sin elitsatsning i tennis. Hon kände då att hon inte hade mer att ge. Däremot fortsatte hon som tränare. Det beslutet gjorde att hon kunde satsa mer på bandyn.

Fyra SM-guld med Boltic …

Med Boltic vann AKO fyra SM-guld (1982–89). När hon finaldebuterade på Söderstadion 1982 var hon bara 14 år. Att satsa på en så ung flicka i en SM-final känns tufft. Men pappa Kjell, som då var tränare för laget, visste vad hans dotter gick för. AKO spelade ytterligare tre finaler med Boltic, men kombinationen bandy-tennis gjorde att hon missade fyra finaler.
”Från åren i Boltic minns jag främst det fina samspelet med Tina Eriksson” (Årets tjej 1986).

1989 lämnade Anna-Karin Värmland, flyttade till Stockholm och började spela för AIK, som i slutet av 80-talet inledde en rejäl satsning på dambandy.

… och åtta med AIK

Som AIK-are vann AIK, förlåt AKO, hela åtta SM-titlar. Hennes styrka på isen var, om hon får säga det själv, tekniken och skotten:
”Jag var målfarlig och vann skytteligan tre gånger – 1998, 1999 och 2001”.

Sista året klappade hon in hela 53 bollar bakom motståndarnas målvakter. Det hon minns främst från åren i AIK är det fina samarbetet med Camilla Röhl och Miska Suves, som också kunde göra mål. Miska, finsk landslagsspelare, vann skytteligan 1996 och 97.
”Den målvakt som det var svårast att göra mål på var Linda Odén, som jag både hade som medspelare i AIK och som motståndare i Sandviken”.

1996 utsågs AKO till ”Årets bandytjej” för första gången. Hon hade då gjort tre mål i SM-finalen mot Västerstrand (5-4) och vunnit sitt sjunde SM-guld. I Bandyboken 1997 berättade hon:
”Jag är i grunden en lagidrottare och bandy är en lagsport som är rolig att utöva. Inte för mesig, men heller inte för tuff. Jag håller på så länge jag tycker det är kul. Vad skulle man göra på vintern, om man inte spelade bandy…”.

AKO och Bosse i topp

AKO hade roligt i ytterligare åtta vintrar. 1999 gjorde hon hela fem mål i SM-finalen mot Kareby (6–3), 2003 fyra mål mot Sandviken (10–0!). 2004 spelade hon sin sista SM-final, AIK vann över Västerstrand med 4–1. Därmed slutade AKO:s bandykarriär på rekordmånga tolv SM-guld (hon delar rekordet med Mikaela Hasselgren, AIK/Sandviken). På herrsidan toppar Sune Almkvist, IFK Uppsala med elva SM-guld från bandyns tidiga år (1907–20).

22 år mellan första och sista SM-finalen (1982–2004) är också ett imponerande rekord som AKO delar med Skutskärs målvakt Bosse Nilsson, som spelade sin första SM-final 1942 och sin sista 1964. Däremot blev det aldrig något VM-spel för AKO.
”Jag slutade samma år som VM hade premiär – men jag vann ett VM-guld i rinkbandy”.

Som den lirare AKO är har hon inte glömt bort bollarna:
”Jag spelar numera tennis som hobby. Och så spelar jag golf”.
Bandyns Hall-of-Fame har nu två kvinnliga medlemmar, Ann Elefalk och Anna-Karin Olsson. Gemensamt för båda är en lång karriär, men framför allt hängivenheten till bandysporten.

AKO:s 12 SM-guld och 26 finalmål
1982: Boltic–IK Göta 7–3, 1 mål
1984: Boltic–IFK Kungälv 6–1, 2 mål
1986: Boltic–Stångebro BK 5–2, 1 mål
1989: Boltic–Sandvikens AIK 5–4, 2 mål
1990: AIK–Boltic 3–1, 1 mål
1995: AIK–Västerstrands AIK 9–4, 1 mål
1996: AIK–Västerstrands AIK 5–4, 3 mål
1998: AIK–Kareby IS 7–4, 2 mål
1999: AIK–Kareby IS 6–3, 5 mål
2000: AIK–Västerstrands AIK 5–4, 2 mål
2003: AIK–Sandvikens AIK 10–0, 4 mål
2004: AIK–Västerstrands AIK  4–1, inget mål.
2002 föll AIK mot Västerstrand med 6–7 efter förlängning. AKO gjorde då två av AIK:s mål och kom därmed sammanlagt upp i 26 finalmål.

1985 vann Boltic finalen över Västerstrand med 4–2. AKO fanns med i Boltics trupp under säsongen, men hon spelade inte i finalen och erhöll inget SM-tecken.