N

R

hofklubbor
17
Ann
Elefalk

Dambandypionjären som själv blev mästarinna med Göta i tidernas första SM-final. Eldsjälen som var anställd konsulent i hela 22 år.

Ann Elefalk – dambandyns pionjär nr 1
Claes-G Bengtsson

|

ann

Ann Elefalk, 1927-1994, är definitivt en av svensk bandys största entusiaster genom alla tider. Ann började som friidrottare i Stockholmsklubben IK Göta, 1943 övertalades hon av bandyveteranen Elsa Sundberg, aktiv och ledare i IK Göta, att börja spela bandy.

Ann, som spelat bandy med pojkarna i skolan, blev överlycklig över att få chansen att spela bandy ”på riktigt”.
På 1940-talet började det spelas seriebandy för damer i Stockholm. Det var från början fyra lag som på söndagarna spelade matcher tidig morgon i Vasaparken. Lagen var IK Göta med Ann Elefalk som eldsjäl, Djurgården, Artemis från Hjorthagen och GCI (nuvarande GIH). Matcherna i Vasaparken fortsatte långt in på 60-talet.

Damlandskamper spelades inte på den här tiden, dambandyn var för smal. Det var framför allt i Stockholm som sporten utövades. 1946 togs det för första gången ut ett stadslag från Stockholm, som mötte Helsingfors på hemmaplan. Två matcher spelades och i den ena fick Ann pris som ”lovande spelare”. Hon spelade då ytter, men med åren ”avancerade” hon bakåt i laguppställningen. Stockholm vann båda matcherna. 1948 var det återbesök i Helsingfors.

På 60-talet breddades sporten, flera distrikt tillkom och 1967 tillsatte Svenska Bandyförbundet en damkommitté. Ann blev ordförande och 1969 utsågs hon till den första rikskonsulenten för dambandy, en post som hon innehade i hela 22 år. Ann var som klippt och skuren för jobbet. När hon tillträdde berättade hon:

”Jag har gått den långa vägen, varit trunkbärare, materialförvaltare, tränare, spelare, ledare. Jag är fortfarande aktiv. Jag har också sysslat med andra idrotter, handboll, fotboll, friidrott, orientering”.

Tuffingen Ann

Med Ann Elefalk som damansvarig började det hända saker. Hon visste vad hon ville, hade skinn på näsan, gillade att snacka och var inte rädd för att sticka upp mot den ”gubbkultur”, som då fortfarande gällde. Bland annat myntade hon ett uttryck som blivit klassiskt: ”En kille som säger ifrån är en sjutusan till karl, men när en tjej gör det, är hon en rävkärring”.

”Ann är en ilsken sak som vet vad hon vill”, berömde (!) mångårige Götaordföranden Börje Lindblom. För han tillade samtidigt: ”Det är tur för idrotten att det finns såna eldsjälar”.
Ann åkte runt i landet, främst till skolor, och propagerade för bandy. Här är något av vad hon uträttade:

1968 startades en mellansvensk serie.
1971 vann IK Göta med Ann som spelande tränare den inofficiella SM-finalen (riksmästerskapet, RM) över Katrineholm med 3-0.
1972 hade damallsvenskan premiär och Göta vann åter RM.

Mor och dotter vann SM

1973 var det dags för den första SM-finalen ”på riktigt”. IK Göta vann över Katrineholms SK med 9-6. I det segrande laget spelade både mor Ann, spelande tränare och strateg, och dotter Siw. Maken Arne var lagledare.

1974 var det premiär för utmärkelsen ”Årets tjej”. Anns klubbkompis Birgitta ”Gittan” Söderström blev förste pristagare.
Åren 1976-81 samt 1983 vann Göta ytterligare sju SM. Ann fanns hela tiden med i olika roller samtidigt som Arne var både materialförvaltare, skridskoslipare och lagledare.

I februari 1980 spelades den första damlandskampen. Finland besegrades med hela 14-3 i Kemi. Ann, damernas förbundskapten, organiserade utbytet och Siw spelade med i laget.

Vintern 1993 spelade Ann Elefalk sin sista match för IK Göta i klubbens oldgirls-lag. Först då slutade denna krutgumma sin aktiva karriär, 66 år gammal!

Nr 17 i Hall of Fame

INVALD: 2014.
FÖDD: 11 januari 1927 i Stockholm.
DÖD: 4 januari 1994.
POSITION: Centerhalv, mittfältare.
KLUBB: IK Göta, Stockholm.
MODERKLUBB: IK Göta.
LANDSKAMPER: Spelades inte när Ann var aktiv.
SM-guld 1973, svensk riksmästare 1971 och 1972, samtliga gånger med IK Göta.
ÖVRIGA MERITER: Erhöll S:t Eriksmedaljen 1979, den delas ut till förtjänta stockholmare och ”Expressen junior” 1980, ett pris till årets ungdomsledare, som delades ut av Riksidrottsförbundet i samarbete med Expressen. 1980 tilldelades hon också IK Götas guldmedalj när klubben fyllde 80 år.
Två distriktsmästerskap i handboll med IK Göta.
KURIOSA: Ann spelade tillsammans med dottern Siw i Götas mästarlag 1971, 72 och 73. Maken Arne var lagledare.