När Boltic för första gången gjorde entré på Söderstadion, året var 1979, så var det början på en epok som ännu så länge saknar motstycke i svensk bandy.
– Det var min första SM-final och jag var yngst i laget, den är speciell, minns Björn, vänsterback i det Boltic som besegrade klassiska Broberg från Söderhamn.

Matchen slutade 7-4 till uppstickaren från Karlstad och Björn Tömmernes stod för ett av målen, för övrigt hans enda under de tolv (!) SM-finaler han kom att spela.
Grunden till framgångarna hade dock lagts flera år tidigare, när Lars “Snöret” Berg, klubbens dynamiske ordförande, plockade in Curt Einarsson som tränare.

För Björn själv blev det en brytpunkt, så långt hade han dubblerat vintertid med ishockey i Färjestad BK och bandy i Boltic, sommartid spelade han fotboll i Karlstad BK.
Det accepterade inte Einarsson: “Ni får välja själva, tycker ni det är roligare med fotboll så väljer ni det”.
– Bandyn var roligare, jag ångrade aldrig att jag gjorde det valet, minns Björn.

Och kanske att det underlättades av att han växte upp nära Tingvalla.
– Det var bara att ta trunken på axeln och knalla dit.

Einarssons intåg gjorde avtryck direkt.
– Det blev något av en revolution och vi började träna fem gånger i veckan, han införde mycket nytt och hade koll på allt. När vi sprang milen var han med och såg till att ingen tog en genväg, minns Björn.
Det betalade sig när det var dags för match:
– Vi var starka och avgjorde många matcher under de sista 20 minuterna, det hade han statistik på.

Curt såg också till att man hade en tydlig rollfördelning: “Ni ansvarar för vänsterkanten”.
Där huserade Björn som back, oftast med Peter “Lillis” Olsson som ytterhalv, under en av SM-finalerna även med Bernt “Bempa” Ericsson på positionen utanför sig.

Att ta en plats i det stjärnfyllda Boltic under storhetsperioden var inte lätt, och det fanns de som valde andra klubbar istället.
– Det var svårare att slå sig in i Boltic än i landslaget, som mest var vi sju stycken samtidigt i blågult.
Mest påtagligt var det kanske i backlinjen, Bengt Carlsson (högerhalv), Mats Carlsson (högerback) och Björn Tömmernes har alla tre – tillsammans med Bengt “Pinnen” Ramström – sju raka SM-guld (1979-1985).
Sedan kunde Björn och “Pinnen” plussa på ett åttonde guld också, finalvinsten mot Vetlanda (5-2) 1988.

Men där emellan?
Två raka finalförluster och något som fick bandy-Sverige att fundera över om framgångseran var över?
– Då fick man vara ödmjuk, vi gillade ju inte att förlora, skojar Björn.

Parallellt med alla SM-gulden kunde Björn och Boltic även räkna in fyra vinster i World Cup, turneringen med premiär redan 1974 under namnet DAF-cupen, initierad av Björn Swartswe (invald i HoF som nummer 13) och fem i Europacupen.
En meritlista som få kan matcha, och som skulle bli komplett i hemma-VM 1987 när Sverige och Björn blev världsmästare.
– Jag ville gärna ha en titel där också, det går inte att få så mycket mera.
Ingen säger emot.

Själv ser han lyrorna och de precisa passningarna som sina främsta egenskaper.
– Jag lyfte lyrorna på Ola (Johansson) och Kruse (Kjell). När vi kom till Vänersborg kom de på uppvärmningen och sa att “slå dem på OK-skylten” så blir det bra”.

Vem är den bästa spelare du ställts emot?
– Sergej Lomanov när han var som bäst, det gällde att se till att man aldrig ställdes ensam mot honom. Vi pratade om att få in honom “i säcken”, så vi var flera.

Apropå lyror. Idag bor Björn och hustrun Margareta på Zakrisdalsudden i Karlstad, och med Vänerns vatten endast en välriktad lyra bort.

Sjöbod och båtplats kommer väl till pass sommartid, fiskeintresset ett arv från pappa Einar, från Mo i Rana i norra Norge, och Björn har håvat in både lax och gös. Och i garderoben finns fortfarande en av kostymerna från 1980-talet.
– Vi provade ut en ny inför varje final, det blev några stycken …

Medan Margareta och dottern Marie fastnade för ridsporten valde sonen Henrik att gå i pappas skär, även om det blev hockeyrinken, och han är idag firad stjärna i Frölunda HC och SHL.
Björn själv ser idag merparten av Boltics matcher, antingen på tv eller på plats, och tränar Boltics U 8-10 tillsammans med “Pinnen” Ramström.
– Det blev något av explosion när taket kom, vi gick från 30-40 ungdomar till 300 idag, det är väldigt roligt.

Även här finns en koppling till ishockey, i Björn och “Pinnens” grupp finns sönerna till både Richard Wallin (Färjestads sportdirektör), Joakim Nygård (Färjestad) och Patrik Lundh (tidigare Färjestad).

Fotnot: Björn Tömmernes och Boltic spelade även SM-final både 1992 och 1993 men förlorade båda.