|
1952 kom en nyutexaminerad värmländsk gymnastikdirektör till Gästrikland för att tillträda en tredelad tjänst på Borgarskolan i Gävle, Teknis i Gävle och läroverket i Sandviken (Hammargymnasiet). Första vintern pendlade han hem till Karlstad och spelade bandy för Färjestads BK, men sen det – tack vare Hammargymnasiets rektor Gustav Brännström – ordnat sig med en hel tjänst i Sandviken lades grunden till en klassisk svensk idrottsledarkarriär.
– Jodå, jag bor fortfarande kvar här på bruket, hälsar en 86-åring från Odengatan i centrala Sandviken.
Sven Karlsson, SAIK:s legendariske tränare, 25 år i rad.
1952–53 hade gamle storskytten Ejnar Ask tagit över som tränare för de S-märkta efter den Roger Thunberg som under åtta säsonger var SAIK:s förste officielle tränare och som bland annat vunnit två SM-guld, 1945 och 1946.
1953–54 blev Sven Karlsson Ejnar Asks assistent och samtidigt spelade båda B-lagsbandy: Ejnar, 44, var centerhalv – Sven, 24, vänsterback. Tillsammans vann de SM-guld för reservlag.
Efter en säsong vid Ejnar Asks sida blev Sven Karlsson ensam tränare. Med det taktiska tog han hjälp av en gammal SAIK-legendar, Gunnar "Zacka" Zackrisson.
Egna impulser hämtade Sven Karlsson genom sitt yrke och på tränarkurser. Han introducerade träning med blytyngder på såväl vänster- som högerklubbor för att få fram ett naturligt skott, och slag på rullande boll tränades från masonitskivor på jordgolvet i bågskyttehallen.
– Men det var ofta otroligt dåligt med träningsmöjligheter. Speciellt på 50-talet, minns Sven.
– Vintrarna var milda och de flesta träningsmatcher blev aldrig av. Oftast fick vi spela på någon tjärn i Hälsingland eller Dalarna, och ibland hände det att isen brast efter några minuter. Då var det bara att åka hem...
Sven Karlsson var med om att bygga upp ett nytt lag. Flera av de nya spelarna kom direkt från det lag som 1958 vunnit junior-SM – inte bara i bandy, förresten. SAIK vann 1958 även JSM-finalen i fotboll (2–1 mot Malmö FF i finalen) och JSM-finalen i handboll (11–10 mot Ystad i finalen) – plus att man också gjorde rent hus och vann junior-DM i ishockey i Gästrikland, ett av Sveriges bästa hockeydistrikt.
Sandviken regerade på juniornivå.
– Redan 1962 var vi nära att gå till final, minns Sven.
– Vi besegrade slutgiltiga seriesegraren Edsbyn hemma på Norra IP med 3–1, och efter den matchen var tidningarna lyriskaöver vårt spel.
I Aftonbladet skrev då Gunnar Galin (för övrigt medlem nr 16 i bandyns Hall of Fame):
"Jag hoppas på SAIK i finalen. Det här var en seger för ungdomen."
Men vad hjälpte det. SAIK orkade bara med 2–2 i avslutningsmatchen mot Huge, medan Edsbyn krossade Skutskär borta, 9–3.
– Det dröjde ända in på 70-talet innan vi kunde upprepa det spelet, säger Sven.
1971 kom så den första finalen. Den första på 20 år. Tyvärr var vädrets makter på sitt sämsta humör: 13 grader kallt och snöstorm. Dessutom tågstrejk i Sverige och endast 6 421 personer hade sökt sig till Söderstadion för att se Falu BS–Sandvikens AIK.
Falun fick en drömstart och redan efter 21 minuter ledde BS med 2–0 efter mål av Sören Norberg och "Lollo" Berglund. de 2–0 som också blev slutresultatet.
– Slumpträffar båda målen, menade Sven Karlsson efter matchen.
– Vid första målet borde faktiskt domaren ha blåst av för hög klubba. Vid andra målet var det en slarvig bakåtpassning som orsakade en hörna.
Men finalen vände i andra halvlek och SAIK saknade minsann inte chanser. Den normalt så säkre "Knatten" Olsson sköt en straff högt över, och Lennart Högman hade en kanon som strök stolpen – men 2–0 stod sig tiden ut.
Många är de duktiga spelare som figurerat i SAIK under åren med Sven Karlsson, och i SAIK:s 75-årsbok från 1976 tar Sven ut sitt bästa lag under sina 25 år som ledare.
Jag ger honom chansen att putsa lite på sin laguttagning från 1976 men den tråden tar han inte upp:
– Jag står för det jag sa den gången. Vi hade så många duktiga spelare de där åren, så jag skulle säkert kunna plocka ihop förnämliga lag från den tiden, säger han.
Så, vem var den bäste målvakten under de där åren?
– Bernt Öhrn. Han arbetade med enkla medel och var mycket följsam i sitt spel.
Bäste försvarare?
– Rolf Holgersson. Han kunde det mesta. Hade en otrolig räckvidd, klubbsäker som få och kunde skjuta. En perfekt lagspelare. Honom upptäckte vi i en hockey-bockey-match. Sedan stod det inte på förrän han var en av Sveriges bästa backar. Man måste ha lite tur ibland...
– Jag minns en viktig match vi spelade mot Sirius nån gång och jag upptäckte att Rolf Holgersson långa stunder åkte och höll i klubban med bara en hand. Så jag ropade till honom: ”Var inte så nonchalant, Rolf! Håll i klubban med bägge händerna!”
– Och Rolf svarade: ”Kan inte. Ena armen är avslagen…”. Ja, vad säger man?
Bäste kedjespelare?
– Vilken svår fråga. Göran Skoglund var en stor lirare. Lars Lövdahl den lojale lagspelaren. Han kunde man säga åt vad som helst och han gjorde det. Lars ”Knatten” Olsson, vilken lagledare skulle inte vilja ha honom. Sören Andersson, den verklige fartfantomen. Rolf ”Dala” Dahlkvist som i sina bästa stunder var rena önskedrömmen.
Vilket blir det då det bästa laget du kan plocka ut från dina år som SAIK-tränare?
– Berra Öhrn, Bo Forsberg - Rolf Holgersson, Leif Eriksson - Alf Strömberg - Kjell ”Kula” Johnsson, Bengt Jonsson - Stig Lindgren - Lars Lövdahl - Lars ”Knatten” Olsson - Rolf ”Dala” Dahlkvist. Målvaktsreserv: Bosse Nilsson. Kedjereserver: Sören Andersson, Göran Skoglund och Kjell Edlund.
Vid sidan av bandyn i SAIK hann Sven Karlsson också med mycket annat.
Han skötte konditionsträningen när Sandvikens AIK tog steget upp i Allsvenskan i fotboll, han tränade Högbo AIK i div IV-fotbollen i två år och han hoppade in och räddade kvar IFK Gävle i div IV. när "hans" bandymålvakt Berra Öhrn badhonom om det.
Han tog initiativ till Gästriklands Skolidrottsförbund och där satt han i styrelsen i 26 år. I Gästriklands Idrottsförbund var han styrelseledamot ännu längre, i 36 år.
På ett annat plan drog han redan 1954 igång den UV-(ungdoms)verksamhet som fortfarande lever kvar. Först i bandy, sedan i handboll och fotboll.
Gymnastik- och idrottslärare var Sven Karlsson i 26 år – "min bästa tid", säger han idag – innan han, lagom till 50-årsdagen blev fritidschef i Sandvikens kommun. Där stannade han i sju år, innan en omorganisation ledde till att han under tio år blev områdeschef i stadsdelen Stensätra.
– Nyttigt! Man fick en helt annan inblick i det sociala, säger Sven Karlsson idag.
Numera följer Sven Karlsson sitt SAIK mest på avstånd. Han kommer inte till Bandygalan och besöken i Göransson Arena är sällsynta.
– Så illa tvungen, förklarar han.
– De senaste två åren har jag drabbats av både Parkinsons och benskörhet... Tänk, jag som aldrig varit borta från jobbet. Jag som aldrig hade en sjukdag. Men så är det bara.
Skribent: Lasse Sandlin, en av Sven Karlssons elever på Hammargymnasiet
INVALD: 2016
FÖDD: 22 december 1929 i Karlstad.
DÖD: 20 december 2017 i Sandviken.
KLUBBAR: Karlstad-Göta, Färjestads BK, Sandvikens AIK.
MODERKLUBB: Karlstad-Göta.
POSITION: Back. Ett B-lags-SM med SAIK 1953-54.
UPPDRAG: Tränare för Sandvikens AIK 1953-1977. Styrelseledamot i Svenska Bandyförbundet i 16 år, numera "ständig styrelseledamot". Ordförande och ledamot i Tävlingskommittén i 25 år. Ordförande i Internationella Bandyförbundets Tekniska Kommitté i 15 år.
SM-FINAL: 1971 (Förlust mot Falu BS, 0-2.
CIVILA JOBB/UPPDRAG: Gymnastik- och idrottslärare i 26 år, fritidschef i Sandvikens kommun i 7 år, områdeschef i Stensätra i 10 år.
ÖVRIGA MERITER: Årets Ledare i Svensk bandy 1975/76.
KURIOSA: Under sin GIH-tid i Stockholm tränade han med och provspelade även en match för AIK (Bollnäs borta). Under 12 år ansvarig för firandet av Svenska Flaggans dag i Sandviken.
Vi använder cookies för en bättre sajtupplevelse. Läs vår integritetspolicy.