|
”Ove Eidhagen knäckte Katrineholm med fyra mål på första halvtimmen.” ”ÖSK sopade banan med serieledarna.” Ovanstående rubriker stod att läsa i Nerikes Allehanda måndagen den 20 januari 1958. Dagen innan hade Örebro SK, där Ove spelade center, besegrat Katrineholm SK med ofattbara 15-0 i seriefinalen i den allsvenska södergruppen.
Hela 9.812 åskådare såg ÖSK:s makalösa uppvisning på klassiska Eyravallen. Ove spelade center i en kedja som från höger bestod av Tage ”Tjappe” Magnusson (4 mål), Ove Sääw (1), Ove Eidhagen (6), Karl-Erik Södergren (1) och Gösta ”Stockis” Kihlgård (2). (Det resterande målet sköts av vänsterhalvan Sven Bergström, 6-0 på straff.) 5-mannakedjan anses som den bästa som någonsin uppträtt på en svensk bandyis.
Ove Eidhagens succé fortsatte söndagen därpå. Då besegrades Slottsbron med 6-1 i en ny seriefinal. Nu sköt Ove 3 mål. ÖSK-maskinen gick inte att stoppa och det blev seger i Södergruppen - före utklassade Katrineholm. I SM-finalen på Stadion besegrades Edsbyn med 3-1. Där vann Ove sitt 3:e SM. Sammanlagt vann han 4 SM-guld på nio finaler (plus ett omspel).
Här är hans imponerande finalserie (i följande 7 finaler spelade han för Örebro SK):
1951 ÖSK-Bollnäs 2-3
1954 ÖSK Västanfors 1-1, 1-2 (omspel på Tunavallen Eskilstuna)
1955 ÖSK-Edsbyn 7-1
1956 ÖSK-Bollnäs 2-3
1957 ÖSK-Hammarby 2-1
1958 ÖSK-Edsbyn 3-1
Ove spelade 3 finaler för Sirius:
1960 Sirius-Västerås 1-3
1961 Sirius-Edsbyn 3-1
1962 Sirius-Edsbyn 2-3
Med sina tio finaler är Ove en av finalhistoriens främsta spelare.
Ove Eidhagen växte upp i bruksorten och bandyfästet Forsbacka i Gästrikland. Han var ett av 12 syskon, varav 9 var bröder. Alla bröderna spelade bandy, men Ove lyckades bäst. Självklart inleddes karriären i hemmaklubben Forsbacka IK, där han via spel i juniorlaget debuterade som center i A-laget 1945. Han var då 18 år. Parallellt med bandyspelandet pluggade Ove i Gävle, där han blev student 1947. Där vann han fyra gånger Kronprinsens Pokal med sin skola Gävle Högre Allmänna Läroverk (1944-1947). Därefter utbildande han sig till folkskolelärare.
Efter några mellanår i Sandviken AIK och Karlstad Göta blev Ove örebroare 1950. Där hade han definitivt sina största framgångar. 1959 gick Ove över till IK Sirius, där han fick vara med om tre SM-finaler. Han avslutade sen sin framgångsrika karriär med spel i Uppsalaklubben IF Vesta. Som 44-åring i SK Tirfing från Harnäs, som han 1971 förde till serieseger i div III Gästrikland/Hälsinge/Medelpad-serien. Sammanlagt spelade Ove Eidhagen 23 säsonger i elitbandyn.
Åren 1955-62 spelade han 15 A-landskamper. Debuten ägde rum i februari 1955 mot Sovjet på ett fullsatt Stockholms Stadion. Matchen slutade 2-2, ryssarna gjorde här en comeback i internationell bandy på svensk is. Ove deltog också i 2 VM-turneringar, brons 1957 och silver 1961.
Ove Eidhagen var lärare och han trivdes i den rollen både på och utanför isen. Han var en mästerlig dirigent med fantastiska dragningar. Han var både framspelare och målskytt. 1958 var Ove omslagspojke i Bandyboken, att jämställas med ”Årets man”, som hade premiär först 1964. Så här presenterades han bl a: ”Ove är en hård och frän herre på bandybanan – icke precis någon domarnas älskling… kanske är det i sin egenskap av magister som Ove vill sköta pekpinnen på planen. Domarna delar inte alltid hans mening.”
Ove kunde läxa upp både domare med- och motspelare. Han var en modern Sune Almqvist. Ibland fick han svar på tal: ”Sluta gnälla nu, gubbe och spela bandy i stället”, fräste en ung ”Bempa” Ericsson, 20 år, till Ove, 35 år, på ett VM-läger hösten 1962.
Till Oves försvar måste framhållas att han som kedjespelare åkte på många smällar. Samtidigt var Ove en härlig entusiast som älskade sin sport: ”Bandy är något av det finaste som finns”, var hans motto.
Vi använder cookies för en bättre sajtupplevelse. Läs vår integritetspolicy.