|
”Moggli” var en genuin söderkis. Han växte upp på ön Reimersholme i Mälaren, mitt i Stockholm. Han var tidigt ett ”vattendjur”, älskade att bada på sommaren och fruset vatten på vintern. Och han var den första riktigt stora skridskoåkaren i svensk bandy. Hilding "Moggli" Gustafsson är invald som nr 26 i bandyns Hall of Fame.
Rockaden utföll med råge till ”Mogglis” fördel. ”Bilagan” vann med 4-1 och ”Moggli” var isens bäste spelare på Stockholms Stadion. Samtidigt förlorade A-landslaget för första gången sedan 1934. 5-3 blev siffrorna till hemmalaget.
Behöver det tilläggas att ”Moggli” åter spelade centerhalv när A-landslagen möttes i årets andra landskamp, nu på Stadion. Sverige vann med 3-2. I Idrottsbladet dan därpå skrev Eric ”Bassen” Skiöld, själv landslagsman på 20-talet: ”Vid den första landskampen tog sig UK för att experimentera och lät ”Moggli” stanna hemma. Den finske centern Sakari Salo skojade då friskt med det svenska försvaret och nederlaget blev stort.
I returmatchen var ”Moggli” åter med varvid Salo snabbt gjordes till en mycket obetydlig spelare. UK har bara att konstatera att bandylandslaget står och faller med reymersholmaren”.
”Moggli” var sedan gjuten i det svenska försvaret till och med vintern 1948. Han var därmed svenskt mittlås i 12 vintrar (ej 1939). Hans landslagskarriär slutade med 11 A- och 2 B-landskamper. Mycket på den tiden, då det bara spelades en A-landskamp per år. Mot Finland. Laget mot Norge var oftast B-betonat. Och utbytet med dåvarande Sovjet inleddes först 1954.
”Moggli” var en genuin söderkis. Han växte upp på ön Reimersholme i Mälaren, mitt i Stockholm. Han var tidigt ett ”vattendjur”, älskade att bada på sommaren och fruset vatten på vintern. Redan som 13-åring kom han med i seniorlaget i Charlottenburgs bandyklubb och var med om att slå ut mera etablerade Reymersholms IK i pokalserien, en klassiker inom stockholmsbandyn 1911-1990. Det var en framgång som samtidigt innebar att Charlottenburg (med hemvist på Reimersholme) snart upplöstes. De bästa spelarna försvann till Reymers.
”Moggli” fanns med samtliga år, utom 1948, då han gästspelade i Edsbyn, där bygdens sågverk lanserade ”Moggli-klubban”.
”Moggli” var en allroundspelare, men han trivdes bäste med att spela centerhalv. Han var bevisligen den första riktigt stora skridskoåkaren i svensk bandy. Så här presenterades han av signaturen Carolus i Idrottsbladet 1942: ”Mogglis storhet i bandy är hans enastående snabbhet och skridskofärdighet, han är en akrobat på skridskorna, han startar snabbare än en bensinmotor och har en ovanlig blick för spelet och vet på pricken vad motståndaren tänker ta sig för”.
Att jämföras med en bensinmotor under krigsåren (1939-45) var något oerhört stort. De motorfordon som då fick framföras i landet drevs i brist på bensin med gengas. Varifrån fick då ”Moggli” sin snabbhet? Med buspojkens glimt av ironi, som filmens Anderssonskans Kalle, hade han alltid svaret klart: ”Jag gillade att jumpa, att hoppa på isflaken på Mälaren runt Reimersholme och Långholmen”. Kvick som en ekorre hoppade han från flak till flak. ”Moggli” blev snart traktens jumpningsmästare, även om han då och då råkade trilla i ”plurret”.
På isflaken lades grunden till en framgångsrik bandykarriär om man får tro honom själv. Men metoden bör knappast rekommenderas till kommande släkten bandylirare.
1942 stod ”Moggli” på topp. Då spelade han allsvenskt med sitt kära Reymers i både bandy, ishockey och fotboll. Han var också landslagsman i alla tre sporterna. Förutom de 11 A-landskamperna i bandy, spelade han sju landskamper i fotboll och en i ishockey (1934 mot Österrike). Sin allra bästa match i bandy gjorde han mot Finland 1937 på Stadion. Sverige vann med 2-0 och ”Moggli” erhöll Kabompokalen som matchens bäste lirare. Då hör det till historien att ”Moggli” i matchens inledning fick ena lillfingret avslaget. Men sedan han spjälat fingret med fyra tändstickor (!) spelade han oberörd vidare.
”Mogglis” favoritsport var bandy. Så här uttryckte han sig för Expressens Karl-Erik ”Kerj” Jonsson i mitten av 40-talet:
”Att få glida fram på en nyspolad is en solig vinterdag slår allt. Bandy är alla tiders spel, så mjukt, så skönt, så lekande och lätt, men samtidigt så fartfyllt och ettrigt”.
Vad tyckte han då om ishockey?
”Hockey spelade jag bara för att träna skridskoåkning inför bandymatcherna!”.
Svensk idrott hade sina favoriter under krigsåren på 40-talet. Här fanns skidornas ”Mora-Nisse” Karlsson, fotbollens och ishockeyns ”Svenne Bergquist bäst på plan”, löparfenomenet Gunder Hägg, boxaren Olle Tandberg. Men här fanns också ”Hela idrotts-Sveriges Moggli”, som han presenterades i uppslagsboken ”Sportens lille jätte”. Varifrån fick då Hilding Gustafsson från Reimersholme sitt smeknamn?
Vi använder cookies för en bättre sajtupplevelse. Läs vår integritetspolicy.