|
Leffe Fredblad fick sin bandyuppfostran i Gustavsbergs IF. Där blev han 1949 juniormästare för Stockholm redan som 12-åring. Som 15-åring gjorde han debut i A-laget. 1954 var han nära att föra Gustavsberg till allsvenskt kval, men laget föll på mållinjen mot IFK Stockholm i division II Östsvenska. Samma år värvades Leffe till Hammarby. Som fotbollspelare! Men det var i bandy han skulle bli en av Hammarbys – och landets – största spelare genom tiderna.
Men Leffe Fredblad var ett lysande undantag. Han var precis som Jonas Claesson. Han kunde skjuta från båda hållen och i flykten. Var dessutom en mästare på att täcka bollen. Och därigenom en framstående dribbler. ”Jag tränade mycket skott under ungdomsåren hemma i Gustavsberg. Framför allt stod jag och nötte skott med tennisbollar på en tennisbana med betongunderlag. Vi spelade också mycket landbandy på försäsongen. Det var fin skotträning”.
Den allsvenska debuten ägde rum på nyårsdagen 1956 på klassiska Stadshagens naturisbana (numera enbart fotbollsarena) mot Skutskär.
Matchen slutade 1–1, men Leffe lämnade isen mållös. Sitt första allsvenska mål gjorde han i stället mot Bollnäs på Långnäs fem dar senare. Men det blev förlust, 2–3. Totalt gjorde han fyra mål sin första allsvenska säsong. Vintern därpå storspelade Leffe. Hans fina centerspel förde Hammarby till klubbens första SM-final. Där blev det förlust mot Örebro, 1–2, men det var naturligtvis Leffe som gjorde Hammarbys mål.
1958 började han plugga på Tandläkarhögskolan och blev färdig tandläkare 1963. Leffe var otroligt ambitiös. På tågresorna till och från bortamatcherna spelade de flesta killarna kort. Men Leffe satt oftast med en bok i handen och pluggade. En akademiker i laget var någonting ovanligt på den tiden. Bandyn var då främst en arbetarsport.
”Men jag hade aldrig några problem att umgås med de andra killarna i laget. Spelare som ”Plutten” (Åke) Andersson, ”Mackan” (Rolf) Pettersson, Kjelle Jacobsson och Benny Söderling var alla härliga kompisar”.
Från comebacken 1956 spelade Hammarby allsvenskt 14 vintrar i rad, tom 1969. Leffe var med samtliga åren. 1966 och 1967 stod han på topp.
Båda de vintrarna gjorde Leffe 25 seriemål.
”När jag debuterade var bandysäsongen oerhört kort, bara sju seriematcher. Då gick det bra att kombinera bandyn med både ishockey och fotboll. Men med tiden ökade kraven och från 1964 spelade jag bara bandy vintertid”.
Vintern 1969 trillade Hammarby ur allsvenskan. Då tänkte Leffe varva ner. ”Men nu kunde jag lika gärna fortsätta med Hammarby i tvåan”. Klubben gick upp direkt i allsvenskan igen och sen fortsatte Leffe i ytterligare tre år.
Den 11 februari 1973 tog den allsvenska karriären definitivt slut. Då spelade Leffe sin sista allsvenska match, borta mot Sandviken. Det blev förlust, 2–6. Sitt 221:a och sista allsvenska mål gjorde Leffe mot Falun hemma den 7 februari samma år. Leffe gjorde två mål i matchen när Hammarby vann med 5–2. Hans individuella målrekord i allsvenskan är sex mål, hemma mot Villa på Söderstadion den 11 januari 1967 då Hammarby vann med 8–3.
”Men min bästa allsvenska match någonsin gjorde jag annandag jul 1962. Vi slog Västerås på Rocklunda med 6–2 och jag gjorde fyra mål”.
Mängder av lirare kom och gick under de 19 år Leffe var kedjeledare i Hammarby. De främsta han spelade ihop med under de här åren?
”Börje Andersson i målet, årgång 1965, var fantastisk. Och Benny Söderling var en suverän kedjekompis (1968–73). Men den bäste i Hammarby genom alla tider är Jonas Claesson, men honom har jag aldrig spelat ihop med. Den bäste försvarare jag mött är Uffe Fredin (i Bollnäs och Sirius). Uffe var tuff, men just”.
Leffe Fredblad är inte bara en legend i Hammarby. Han är också 30-faldig landslagsman (16 mål) och femfaldig VM–spelare, 1957, 61, 63, 65 och 67. Som bäst blev det ett silver i Norge 1961. Men det borde ha blivit guld i Finland 1967. Leffe berättar: ”Vi mötte Sovjet i slutmatchen. Det stod 2–2 strax före full tid, då vi fick hörna. Jag fick en drömträff, men den ryske backen Danilov (Vitalij) räddade skottet med handen på mållinjen, varvid den finske domaren dömde frislag. Men det var en regel som inte fanns. Det skulle ha varit straff!”.
Den hade Leffe bergsäkert pangat i mål. Seger hade inneburit guld. Nu blev det i stället brons. ”I det ryska laget ingick Durakov (Nikolaj).
Det är den bäste spelare jag någonsin spelat mot. I Sverige är Faluns ”Bempa” Ericsson den bäste spelare jag spelat ihop med i landslaget”, tycker Leffe.
Leffe är oerhört positiv, han har alltid lätt till ett garv. En fin representant för bandysporten. Det tog Bandyförbundet fasta på.
Vintern 1971 var Leffe PR-bas i Svenska Bandyförbundet. ”Men det höll bara i en vinter. Det gick inte att hålla på med alla papper när det satt patienter i tandläkarstolen”.
Leffe framträdde under en stor del av sin karriär med ett yvigt skägg. Ibland gick han under smeknamnet ”Skägget”. I en landskamp mot Finland i Nässjö 1963 (6–3) blev han rejält utbuad av smålandspubliken. Var det för skäggets skull?
”Nej”, svarar Leffe, ”visst hade publiken ibland synpunkter på mitt skägg. Men i landskampen i Nässjö tyckte publiken att jag spelade för få bollar på hemmaliraren Jan Habo Johansson och för många på min egen klubbkompis Kjelle Jacobsson. Därför buade dom”. Tilläggas kan att Kjelle gjorde två mål framspelad av Leffe. Själv sköt han ett.
Efter åren i Hammarby gick Leffe tillbaka till moderklubben Gustavsberg. Där spelade han i A-laget tills han var 45 år. Därefter blev det TRIM-bandy med Hammarby. Där fick han äntligen vara med om att vinna ett SM när Grängesberg besegrades med 7–1 i finalen 1986.
Leffe Fredblad var också en dukig ishockeyspelare. 1962 blev han svensk mästare med Djurgården. ”Jag spelade hockey i sex klubbar, Nacka, Atlas Copco, Hammarby, GAIS (gjorde lumpen i Göteborg), IK Göta och Djurgården. 1963 gjorde jag min sista säsong, i Hammarby”. Leffe var skyttekung även i ishockey och spelade en landskamp, mot Finland på Nya Ullevi 1962 (7–1). Han spelade center i en kedja tillsammans med Hans ”Tjalle” Mild, Djurgården, och Leif Andersson, Södertälje.
I fotboll spelade han i många år center i Gustavsberg, i div III och IV. Leffe har också spelat landslagsfotboll. ”Jag var med i det akademiska landslaget när jag pluggade på ´Käftis´ Jag minns att vi mötte våra nordiska konkurrenter i Uppsala”.
Efter bandykarriären var han en hängiven golfspelare. ”Men nu funkar det inte längre, jag har för ont i benen”.
Leffe Fredblad är helt klart en av Hammarbys allra största idrottsmän genom tiderna. Som bevis på det tilldelades han Hammarbybragden 1964.
Han var också populär klubbmästare i Sällskapet Hammarbyveteranerna i många år.
Fotnot: På Leffes tid var allsvenskan den högsta serien.
Nr 38 i Hall of Fame
Invald: 2018
FÖDD: 16 juli 1936
POSITION: Center
KLUBBAR: Gustavsbergs IF, Hammarby IF
MODERKLUBB: Gustavsbergs IF
LANDSKAMPER: 30 A-landskamper - 16 mål, 2 B-landskamper - 1 mål, 1 U-landskamp - 3 mål
VM-MERITER: VM-silver 1961, VM-brons 1957, 63, 65, 67.
STOR GRABB: 118
ÖVRIGA MERITER: Sköt 221 mål för Hammarby i allsvenskan, 1956-73, SM-silver 1957, vann TRIM-SM med Hammarby 1986, vann SM i ishockey med Djurgården 1962, 1 A-landskamp i ishockey 1962.
SMEKNAMN: Skägget
KURIOSA: Ordförande i Svenska Bandyförbundets PR-kommitté 1971, Akademisk landslagsman i fotboll under studietiden på Tandläkarhögskolan.
Vi använder cookies för en bättre sajtupplevelse. Läs vår integritetspolicy.