Christer Kjellqvist – en sällsynt talang
Toni Andersson

|

Det finns två herrar som för evigt skrivit in sig i Villa Lidköpings välfyllda historieböcker - skyttekungen Mikael Arvidsson och mittfältseleganten Christer Kjellqvist.
De gav på många sätt ordet radarpar ett ansikte.

– Vi fann och gynnades av varandra direkt, säger Christer Kjellqvist, invald som nummer 50 i bandyns Hall of Fame.

Redan som 14-åring fick Christer Kjellqvist chansen i Lidköpings AIK:s A-lag i dåvarande division 1, en sällsynt talang som ganska snart skulle bli en av bandysportens riktigt stora.
– Jag har mycket att tacka den klubben för, understryker den 60-årige idrottsläraren som också jobbar som instruktör på bandygymnasiet i bandymetropolen Lidköping.

Storebror Villa Lidköping BK fick tidigt upp ögonen för LAIK-talangen, men unge Kjellqvist avvaktade rätt tillfälle.
– Jag ville vara säker på att ta en plats i deras A-lag innan jag gick dit.

Som 18-åring var det dags att ta steget, som kan vara enormt för de flesta men som i Christer Kjellqvists fall slutade i omedelbar succé.
– Jag vann skytteligan i södergruppen, “Knatten” Olsson i norr, minns Christer, som trots sin position som mittfältare ändå skrev in sig i målprotokollet gång efter annan.

Han var en skicklig andravågsspelare och gjorde fler mål totalt än matcher under karriären.
En karriär som resulterade i 20-talet säsonger i högsta serien och en decennielång landslagskarriär.
Merparten av tiden förstås i Villa Lidköping, men också tre år i IK Sirius i slutet av 80-talet. Utbildningen till idrottslärare kombinerades med spel i Uppsalaklubben där första säsongen innebar en tillvaro i division 1.
– Vi åkte runt och mötte lag som Triangeln och Helenelund, men vann serien och gick upp. Det var tre fina år i Sirius som var väldigt omhändertagande och som satsade.

Christer Kjellqvist var i valet och kvalet om han skulle flytta hem till Lidköping igen efter avslutad skolgång, men så blev det.
– Om jag hade vetat att både Lomanov och Anufrienko skulle komma så hade jag nog stannat kvar i Sirius, säger Christer och ser fundersam ut.

Mikael Arvidsson var redan tillbaka i Villa Lidköping och radarparet återförenades.
Christer Kjellqvist lade ner elitkarriären efter säsongen 1996/97, 37 år gammal.
– Jag satt i bussen på väg till och från matcher och insåg att jag var äldst i laget. Då fick det vara bra, säger han.

Något SM-guld blev det aldrig för idrottsläraren på De la Gardie-gymnasiet, men han var på vippen att bli den där hjälten som alla med ett stort Villa-hjärta så innerligt längtade efter.
Villa Lidköping var i final -83 och mötte Boltic på Söderstadion. Det stod 0-0 när Kjellqvist fick läget tre minuter före full tid.

– Anders Bridholm stod vid ena stolpen och jag siktade mot den andra bara för att se bollen ta i stolpen. Det var lite surt.
Dagsmejan hade gjort sitt, isen var mjuk och tungåkt och när Boltic gjorde 1-0 i förlängningen och direkt efter det 2-0 var det kört.
– Man var mentalt slut när de tog ledningen, efter 2-0 gick tåget, säger Christer Kjellqvist vars lag till slut föll med hela 0-5.

Desto roligare var landslagskarriären som ändade i tre VM-guld. Första gången det historiska blågula guldet i Chabarovsk 1981.
– Det var en stor upplevelse, speciellt på sättet vi gjorde det och allt runtomkring där borta.

Men den kanske roligaste VM-triumfen var den på svensk mark, året var 1987 och Christer Kjellqvist fick en central roll i laget då Ola Johansson drogs med en skada.
– VM gick ju här i västsverige och det är ett fint och bestående minne, säger Christer, som bland annat svarade för en succéartad insats mot Finland hemma på Isstadion i Lidköping (8-2).

Efter den aktiva karriären hade Christer Kjellqvist rollen som tränare i Villa Lidköping, fuskade sedan ett par år som libero i LAIK för att sedan inneha jobbet som förbundskapten för P19-landslaget 2009-14 med ett par VM-guld på meritlistan.
Kjellqvist besöker gärna Sparbanken Lidköping Arena när Villa Lidköping spelar, men väljer sina matcher.

– Bandyn har förändrats taktiskt sett och det är mycket backa tillbaka, vända ur och vända ur igen. Spelet blir ofta väldigt förutsägbart, menar Christer, som i rollen som instruktör på bandygymnasiet försöker plantera ett mer offensivt tänk hos sina elever:
– Första tanken när man har bollen ska vara offensiv och utifrån den göra en värdering, att våga mer framåt.

Christer Kjellqvist har sett många av sina adepter ta en plats i Villas A-trupp, Martin Karlsson och Ludvig Johansson är de senaste.
– Det är kul att följa dem och man hoppas ju som ledare att de har tagit till sig lite av det man lärt ut, säger bandylegendaren som lika gärna kunde ha blivit en stjärna med stor boll.

Kjellqvist var, precis som Mikael Arvidsson, en stor fotbollstalang och provspelade för både IFK Göteborg och Örebro. Han testade också spel i Minnesota Kicks tillsammans med bland andra Björn Nordqvist.
– Men jag fick i samma veva göra debut i A-landslaget i bandy och det fick mig att satsa på den sporten i stället.
Något som Christer Kjellqvist aldrig ångrat, men ändå ägnar en tanke åt ibland.

Nr 50 i Hall of Fame

INVALD: 2021
FÖDD: 10/5 1960.
FAMILJ: Fru och två barn
BOR: Spiken, Kållandsö
YRKE: Idrottslärare
POSITION: Mittfältare
KLUBBAR SOM SPELARE: Lidköpings AIK, Villa Lidköping BK, IK Sirius
KLUBB SOM A-LAGSTRÄNARE: Villa Lidköping BK
MODERKLUBB: Lidköpings AIK
LANDSKAMPER: 89
STOR GRABB nr 183
MERITER: VM-guld: 3 (1981, 1983, 1987), VM-silver: 1 (1985), VM-brons: 1 (1989), VM-matcher: 24, VM-mål: 19, SM-silver: 1 (1983, 0-5 mot Boltic efter förlängning). Skyttekung: I södergruppen som 18-åring, Allsvenska matcher: 435, Allvenska mål: 420, Årets junior: 1979
KURIOSA: Provspelade i fotboll för IFK Göteborg, Örebro och Minnesota Kicks, men valde bandyn där han precis hade slagit sig in i A-landslaget.